Sagan om den lilla gröna bilen som fick hjälpa till

Det var en gång en liten, grön bil som hette Nils. Han var en sådan där bil som tyckte om att röra på sig och som gärna rullade många kilometer per dag. En vacker dag meddelade hans ägare att hon skulle flytta till Landet I Väst, men att Nils naurligtvis skulle få följa med. Nils blev glad! Vad spännande, och vilket äventyr det skulle bli! Han skulle få möjlighet att pröva vägarna i ett annat land, spana in de andra bilarna och utmanas i trafiken i Den Stora Staden.

Dagarna innan flytten släpade långsamt fram, men en dag var det äntligen dags för det stora äventyret! Nils ägare packade honom full med kartonger, väskor och andra prylar, och så bar det iväg. Först flera hundra kilometer på en lång, rak asfaltväg och sedan dags för vila; en natt ombord på Den Stora Båten. Nils var trött efter resan, och sov därför mycket gott under resan över havet. Nästa morgon vaknade Nils glad och förväntansfull. Han visste att idag skulle han verkligen få testa hur modig han var. För idag väntade körning i Den Stora Staden. Han svalde några extra gånger och körde sedan iväg. Lugnt och galant navigerade han mellan de andra bilarna, precis som om han aldrig hade gjort annat. En timme senare stannade han nöjt motorn. Han log, för han visste att han hade klarat körningen alldeles utmärkt.

Så småningom fick Nils en plats att bo på. Den var inte lika fin som den hemma i Den Mindre Staden, där han hade haft tak över huvudet och möjlighet att värma sin motor. Egentligen var det väl för mycket att säga att Nils fick en egen plats att bo på, eftersom han delade den med många andra, och ibland var tvungen att byta plats. Något tak över huvudet hade han inte heller. Men detta bekymrade inte Nils, han var ju trots allt ute på äventyr nu.

Dagarna gick och de blev till veckor och månader... Och hela tiden väntade Nils på att äventyret skulle börja. Hans ägare verkade trivas bra och ha sitt eget äventyr, men hon tycktes inte inse att också Nils behövde ett äventyr, en uppgift. Ibland tog hon med honom ut på vägarna, ibland var det någon annan som rastade honom. Men dessa gånger handlade det endast om ett fåtal minuter, och dessa minutrar var inte nog för Nils.

Nils väntade och väntade. När skulle det egentligen bli dags för hans äventyr? När skulle han få känna sig viktig och betydelsefull? En dag februari vaknade Nils och kände sig lite annorlunda i motorn. Han kände en glädje inombords, en slags spänd förväntan: kanske var det den här dagen som skulle bli hans stora dag? Hela dagen tillbringade han i spänd förväntan, men när kvällen kom och inget ovanligt hade hänt, stängde han besviket sina lyktor och inväntade sömnen. Knappt hade han somnat, innan han känner hur hans dörrar rycktes upp och in hoppade två främmande män. "Fort, vi måste iväg nu! Min sin behöver komma till sjukhuset!" hörde han den ena av männen säga. Nils blev klarvaken på en gång. Snabbt och säkert backade han ut från sin plats och kände hur hjärtat bultade av glädje. Äntligen, äntligen fick han göra något viktigt och vara till nytta!

När Nils några timmar senare kom hem, varm och glad, väntade hans grannbil på honom. Nils hade sett hur krasslig han hade varit den senaste tiden, och bilen hade medgett att hans batteri inte var vad det en gång varit. Bilens ägare väntade också på Nils. "Snälla Nils, kan du hjälpa oss att få igäng batteriet?" frågade bilens ägare. Nils nickade och ställde sig bredvid bilen. Han blinkade åt bilen och log uppmuntrande. "Det kommer att gå bra", sa Nils. Och mycket riktigt; bilen startade och det gick bra.

Omtumlad rullade Nils tillbaka in i rutan medan han tänkte på vilken dag han hade haft. Idag hade flera personer varit i nöd och Nils, av alla bilar, hade varit den som fick hjälpa till! Han tänkte på den där känslan av förväntan som han hade haft i motorn när han vaknade imorse. Innan han stängde lyktorna och innan han somnade, tänkte han en sista tanke: idag hade äventyret verkligen börjat!