Nu har jag blivit en sån där...

... som virkar cupcakes och andra bakelser. Fast bara tillfälligt. En av mina vänner här fyller 25 år på tisdag, och hon råkar vara väldigt förtjust i cupcakes. Därför får hon en receptbok med cupcakes och muffins. Det som hon däremot inte tycker om är virkade cupcakes. Hon har sagt att hon inte fattar meningen med dem, de bara ligger ju där... Och ja, just därför skall hon också få en virkad cupcake.

Även jag måste säga att jag inte fattar meningen med alla dessa virkade cupcakes och bakelser. Som leksaker åt barn kan jag tänka mig att de fungerar ganska bra, men att bara ha dem som prydnad...? Nää. Nu när jag har virkat en kan jag däremot förstå varför så många gör dem: det var ju så roligt! Dessutom gick det snabbt, och det sätter verkligen igång fantastin.

Denna termin har jag för övrigt som mål att avsluta de garnprojekt som jag håller på med. Får se hur det lyckas, eftersom jag redan i mitt huvud har planer på några nya projekt...

Hoppas ni har en skön helg :)
Kram

Just nu sitter jag i en lägenhet i Helsingfors och väntar på att det skall bli dags att ta sig ut till flygfältet för att återvända till livet i Uppsala.

Lägenheten tillhör två goda vänner, vänner som jag inte sett speciellt mycket denna höst. Vi fick en kväll och en frukost tillsammans. Timmar fyllda med tankar och funderingar, både om den senaste hösten, men också om vad som skall komma. Jag har en känsla av att det blir ett bra år.

Ikväll är jag tillbaka i Uppsala. Där väntar mitt rum på mig, med en blomma som förhoppningsvis har överlevt två veckors torka. Ett tomt kylskåp och en tom frys lär också finnas där. Där finns också studierna, som jag trivs med, och framförallt vännerna, som jag lärt känna.

Ha en fin dag!

Jag har en cykel.

I exakt en vecka har jag haft en cykel här. Och vilka möjligheter som öppnade sig! Plöstligt kan jag faktiskt ta en tur in till stan, eftersom det inte längre tar en halvtimme per väg. Att cykeln en gång i tiden hade tre växlar, men inte längre, är inte något som jag tänker på. Och inte låter jag mig heller nedslås av att både fram- och bakhjulet är vinda. Och inte gör det något att den är smutsig efter att ha hängt bakpå bilen i hundratals kilometer, för någon vacker dag skall det väl regna... Det är alltså först nu, vid 25 års ålder, som jag förstår att uppskatta värdet av att ha en cykel i sin ägo.

En annan sak som jag under denna höst har börjat förstå att uppskatta, är havregryn. Jag vet inte hur jag hade överlevt denna höst utan havregryn! Flera kvällar i veckan ställer jag mig vid spisen och kokar gröt av dessa fantastiska gryn. Och jag måste säga, att jag tycker att denna gröt lider av oförtjänt dåligt rykte. Den har allt en gröt skall ha: den är god, mättande och kan varierars oändligt genom olika tillbehör, såsom frukt, bär, sylt, kanel...

Men för att inte behöva äta havregrynsgröt morgon, middag, kväll, har jag ikväll gjort matlådor för sju luncher framåt. Det ni.

Om en vecka är jag hemma. Skall bli skönt, och jag ser fram emot årets marknad på Stundars, även om jag endast kommer att bidra med min närvaro i år...

Ha en fín kväll!

en vecka

Tillbringat tre dagar på en lägergård.

Två av dessa i nästan total tystnad.

Ätit god mat, läst, stickat, sovit, tänkt, njutit.

Kommit tillbaka till mitt rum, vårt kök.

Stickat rutigt.

Kramat en vän och önskat henne en fin helg i Paris.

Shoppat skor åt syster och knappar åt mig.

Varit på kvällsmöte med ungefär tusen andra.

Suttit i biblioteket och grävt i Lukasevangeliet.

Ätit lasagne med goda vänner under en tre timmar lång lunchpaus.

Formulerat mängder av avancerade meningar.

Njutit av tystnaden i köket.

Slösurfat på facebook.

Ställt frågan: Hur har din vecka varit?

Uppdaterat min blogg.

Vissa skulle kanske kalla mig "krantto", men jag tycker att när termometern inomhus visar 18 grader, då är det kallt... Så nu har jag frågat snällt i kansliet om de kan fixa det på något sätt.

För att överleva medan jag väntar på lite mer värme, sover jag med yllesockor på. Och för att inte behöva gå omkring med vantar hela tiden (funkar när man sover, men inte när man skall skriva på datorn) virkade jag dessa "vantar" en kväll. Varma, sköna, kanske inte världens snyggaste, men de fyller åtminstone sin funktion! :)

Nu blir det lunchpaus med en varm kopp te och sedan dags att ta itu med dagens studier; skriva ett arbete utgående från två böcker om kommunikation.

Ha en fin måndag!

Egentligen har jag inte så mycket att säga ikväll, men det känns som att det ändå är på plats med lite uppdatering.

Hade en riktigt bra vecka hemma i Finland. Träffade familj och vänner, firade en 24-åring och en 25-åring och hann dessutom vara lite på villan. Bra så. :) När jag kom tillbaka till Svärji skrev jag min första tent här. Ingen tent med essäfrågor, utan en gammal, hederlig tent med typ 35 frågor. Så skönt att få skriva en sådan igen! Jag har inte ännu fått veta om jag är godkänd, men det tror jag att jag är.

Två nya kurser har just inletts, Nya testamentet och homiletik. Och om homiletik inte råkar vara det ord som ni använder mest, så kan jag berätta att det betyder predikokonst, typ. Båda kurserna verkar iallafall vara riktigt intressanta!

Så värst mycket pyssel eller handarbete blir det inte just nu, tyvärr. Den mesta tiden går åt till att plugga, och pluggar jag inte sitter jag antagligen i köket och äter... En grytlapp virkade jag iallafall ihop en kväll förra veckan, efter att vi hade konstaterat att det bara fanns en enda i köket. Men jo, jag har nog en del projekt på gång, bl.a. en stickad kjol och en halsduk. Bilder kommer sedan när de blir färdiga.

Jaja, nu skall marängen studera liiiite till innan det är dags för en kopp te i köket.
Ha det bra!

det här med papper

Byåkrati, alltså! Varför i hela världen skall det vara så arma krångligt??

Jag tycker inte om pappersarbete. Jag tycker inte om att fylla i blanketter där man måste chansa och får hoppas att man har fyllt i rätt. Jag tycker inte om när byråkraterna inte berättar att om man har kryssat i a, så leder det till b som i sin tur gör att konsekvenserna blir c. Och så alla dessa telefonsamtal som man sedan får ringa för att på något sätt försöka ta reda på var man har gjort fel och hur man kan rätta till det.

Men jag är inte den enda som inte tycker om pappersarbete. Jag blev så glad i måndags då en kille i min smågrupp berättade om hur han med hela sin kropp avskyr allt som har med pappersarbete att göra. Och så sa han: "Alltså... det här med csn... hur är det, har ni alla fixat det redan, eller?" Csn är alltså studiebidrag, och csn var det som alla fixade under de två första veckorna. Han hade inte tagit itu med det ännu. Det har jag, men behöver tydligen komplettera med några till papper. Men det känns bra att inte vara ensam om oviljan att ta itu med pappersarbete...